Arkiv

Den här sajten blev till då jag läste en rolig tråd på Facebook med flera roliga berättelser om när folk inte riktigt sagt rätt på finska. Hoppas du vill dela med dej din berättelse för andras nöje.

Din rubrik

Din berättelse

Ditt namn som visas i samband med berättelsen

Din e-postadress som INTE visas åt utomstående

Skicka

En kollega jag precis lärt känna berättade rara historier om sin familj. Jag ville be henne hälsa sina älsklingar så jag sade ”Sano kullillesi terveisiä” utan att reflektera över homonymin. Förrän det var för sent. Det är ju fullständigt korrekt finska men en tvetydighet jag tror man har vett att undvika om man talar finska som modersmål. Nå, sånt får man bjuda på om man är sällskapets enda hurrare. Jag hoppas älsklingarna får sina hälsningar.

Då jag var femton år jobbade jag en sommar på en lägergård för att träna finska, som den ytterst svenskspråkiga österbottning jag är gavs inte många övningstillfällen på hemorten. När jag skulle åka hem efter min månad där pratade jag verkligen inte flytande, men vågade ändå prata mycket mer frimodigt när jag åkte därifrån. Det sista jag sa till min förman då jag kramade om henne var ”hyvä eläin”. Ville alltså önska henne ett gott liv.

Direkt översättningar fungerar inte alltid som man tänkt sig. Kallade min fru för en åsna när jag översatte packåsna till pakkaus aasi. Korrekta översättningen är kuormakameli så fick lite förklara.

Jag förklarade för mina finska vänner vid ruiner från romartiden att det de såg på var ”roomalaisia jätöksiä”.

Min väninnas farmor öppnade dörren för montören och sade glatt: ”käykä päälle vaan”!

Jag guidade ett gäng finskspråkiga gäster och berättade att ”viikingit joivat paljon siimaa”.

Jag ringde lokala Teboilen och undrade om de hade lång kö till biltvätten. Nej, kom hit bara var svaret. Kuuluuko siihe alapesu, frågade jag. Min hustru, som var distriktschef, förklarade senare skrattande skillnaden mellan alapesu och alustapesu.

Flyttade som tonåring till Ekenäs och fick två söta finskspråkiga flickor som grannar (senare visade sig att de var helt tvåspråkiga). De hade en katt i koppel och jag ville starta en konversation och fråga könet på katten.
– Onkkå se kissa vai koira? Flickorna fick väldigt roligt.

Vi sku stanna taxin och plocka upp ännu en person och jag påpekade åt chauffören att det kommer ännu en ”olio”.

Efter en dag av husmålande la jag mig i gräset för att vila. Kompisen (en kille jag dessutom var smått förtjust i) tyckte då att det var roligt att stänka/släppa pensel på min bak. När vi några timmar senare satt på bussen for orden ur munnen innan jag hann tänka: ”ite sä panit mun persettä ihan punaiseksi”.

Beställde på Galna Dagar 200g sianmätiä. Fisktanten, som bara hade finsk språkflagga, suckade och sa att jag säkert menar siianmätiä.

Vi diskuterade julmattraditioner. Min mamma frågade min svärfar ”onko teillä yleensä rommia joulupöydässsä?” Hon menade förstås mätiä, inte alkoholdrycken.

På dagiset instruerar den svenskspråkiga dagisfröken de finskspråkiga barnen om vart man sätter plommonkärnorna när man ätit: ”Laitatte sitten kivekset pöydälle!”
Hon avsåg nog ”luumunkivet” i stället för ”kivekset”/testiklarna!

Jag jobbade inom lantbruksförvaltningen och höll skolningar på finska för jordbrukare. Stödsystemet stod inför en reform och under en skolning i Loimaa förklarade jag att enda sättet att ändra gårdstyp inom systemet är ”sukupuolenvaihto” istället för ”sukupolvenvaihto”. Först titta åhörarna i missmod tills en kollega korrigera mej.

Min man talar mycket bra finska, men tycktes ha influerats av min lite knaggligare när vi ett sommarlov talade med grannen på landet och han konstaterade att det hade varit ”hyvä sorkkavuosi”. Han menade att det funnits mycket sork, inte klövar. Den gången var det jag som fick förklara för grannen vad han menade.